än andra, när han sätter igång. och jag vet inte vilken gång i ordningen vi går den här ronden nu,
och de värsta är att jag vet att jag delvis påverkar det själv, men att jag inte kan göra något åt det.
idag är en sån där dag, då jag delvis ångrar vissa tidigare beslut jag tagit,
men absolut inte välkomnar och beskyller mig själv för smärtan.
jag önskar bara att han hade valt att samarbeta lite mera.
och kanske inte välja solskensdagar som besöksdagar, om han nu envisas med att hälsa på...
så i eftermiddag är jag ett med soffan, under en filt med mysisarna på,
och hoppas på att vårsolen lyser imorgon också :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar