livets berg-o-dal-bana, del2

det började bubbla lite inom mig igen... våren var på intåg! och i helgen bara njöt jag av tillvaron
tillsammans med mamma o pappa som var på besök i lördag, o med vänner nere vid vattnet i söndags,
ät jordgubbar, pratade om oviktiga saker, och värmdes av solen strålar :)

men sen vet jag inte, tröttheten och den bristande motivationen slog till. och har inte återhämtat sig än.

men imorgon är det kick-off med vin och sällskapspel, o på fredags ska jag hälsa på lillfisen och hennes mamma.
och sen börjar vfun nästa vecka! vilket inte kunde kommit mer lägligt.

och sen är det påsk, o solen kommer skina igen, ditt leende kommer stråla, och knopparna kommer brista.
tulpanerna kommer finnas i köket hemma hos mamma, det kommer dofta av grillmat och nyklipptgräs
o jag kommer att få kramas med alla de där fina människorna där hemma. och bara umgås.

jag längtar!! ja det ser ljust ut. och du gör det knappast sämre.

måndag är det nya söndag

måndag är det nya söndag! utan tvekan, utbrister jag i min ensamhet
och kan bara konstatera att ikväll är det visst alla tiders kvällar, när det gäller tvtablån.

sofias änglar, maria wern och filip&fredriks "får vi följa med" :)
vad hände där? nu kommer jag ju sitta uppkrupen i soffan, stirrandes på tvn, fram till sängdags.


och jag som alltid hävdar att de bara är skit på tvn?
kanske får tänka om?

om att kunna släppa tanken och leva i nuet

jag vet inte varför jag ena sekunden försöker stänga av telefonen o låtsas att jag inte hör,
för att i nästa tycka att det är spännande när du hör av dig. roligt att höra dina värderingar.
eftersom jag vet att vi är ganska lika där, och för att jag vet att jag duger som jag är,
men ändå inte vet om det är bra nog. om du är bra nog.

för att en känsla inom mig säger att jag redan gått på den niten, och för att jag vet att vi var så olika då.


å andra sidan spelar det mindre roll.
för jag njuter av dagen istället. och allt fint som finns omkring mig.
och jag har finaste T att tacka för så mycket av det. <3

och så kan de andra vänta......

berg-o-dal-banan

den här veckan har verkligen varit berg-o-dal-bana,
ena dagen vårkänslor som bubblar och solskenshumör, och andra liggandes i soffan.
i fosterställning. med en mage som verkar vilja återuppliva gamla minnen.

men jag vill de inte.

jag var helnöjd med att vårat förhållande tagit en annan vändning, att vi glidit isär
och sluppit bråka var och varannan dag. men antipas verkar tycka något annat.
och jag kan bara hoppas att han fort inser att den här vändningen inte va uppskattad och ger sig av.

men medans han tar in mitt missnöje så bäddar jag nu ner mig under täcket istället för i soffan,
och hoppas på en bättre dag imorgon. igen. och ser fram emot en helg, då jag bara ska vila.
och ta hand om lilla magen. och den täppta näsan. och förhoppningsvis njuta av solen.

klicka på länken, och rösta

http://www.jotex.se/?startpage=5045&id=6760

rond 2286

vissa dagar gör sig antipas i magen mer påmind, o vissa dagar får han mig på betydligt sämre humör
än andra, när han sätter igång. och jag vet inte vilken gång i ordningen vi går den här ronden nu,
och de värsta är att jag vet att jag delvis påverkar det själv, men att jag inte kan göra något åt det.

idag är en sån där dag, då jag delvis ångrar vissa tidigare beslut jag tagit,
men absolut inte välkomnar och beskyller mig själv för smärtan.

jag önskar bara att han hade valt att samarbeta lite mera.
och kanske inte välja solskensdagar som besöksdagar, om han nu envisas med att hälsa på...



så i eftermiddag är jag ett med soffan, under en filt med mysisarna på,
och hoppas på att vårsolen lyser imorgon också :)

mörkrädd

ibland undrar jag vart mänskligheten är på väg?

vem ger någon annan rätten att sparka på mig bara för att denne tycker att jag inte ser "okej" ut.
får jag skylla mig själv, för hur jag ser ut, om jag råkar reta upp någon annan, och se det som en ren
självklarhet att vem som helst ska få håna mig, sparka på mig, om jag inte beter mig som "normen".

är det mitt eget fel? att någon annan irriterar sig på mig?
och är jag mindre värd? och förtjänar att bli trampad på bara för de?

och vem avgör det isåfall?

http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/fangas-i-tv-med-orakade-armhalor-da-fortjanar-du-att-mobbas-och-trakasseras-pa-internet/

ja, jag blir faktiskt mörkrädd.

lördagsnöje

hade dessa tre fina på besök igår

en mysig dag med shopping & umgänge som tyvärr började bättre än den slutade.

vårhelg i mars

jag har skrattat tills tårarna sprutat, druckit mängder av rödvin, spelat spel, shopping, rocky road,
ätit god mat, gått tipspromenad med släkten, varit på restautang, och på världens trevligaste tjejmiddag
druckit kaffe i den värmande vårsolen, kramats, fikat hos morföräldrarna, haft kvaltitetstid med brorsan
ätit vasaloppsfrukost med pappa, fikat, dansat och gått långpromenader i vårsolen.

behöver jag förklara att jag haft världens bästa helg? :)


jag är så lycklig för alla fina människor jag har omkring mig,
och att jag har fått spendera en härlig vårhelg tillsammans med dom.

ni är fantastiska <3