helgen som varit

dagarna o veckorna rullar fort. på torsdag är det december igen.
i skolan börjar det bli allt mindre, känns som jag bokar av saker för varje dag.
men å andra sidan innebär de att tentan kommer närmare o närmare...

i lördag var mamma o pappa här och hälsade på.
shopping och god mat & dryck på bagarstugans brasseri stod på tapeten :)
ett ställe jag varmt rekomenderar! sååå mysigt och gott.

verkligen mysigt att ha dom här o bara kunna umgås. senaste månaderna när vi setts
har det bara handlat om praktiska saker som flytt och flyttstäd osv.
så verkligen kul att bara kunna umgås med varandra för en gångs skull :)

söndagen bestod sen av julmarknad med ngr klassisar och adventsmys hemma i soffan.

smakar på julen

idag har de varit en dag i juletidernas tecken...
lussebullsfika på basgruppen, o nu julmusik och mitt nya favoritknäcke
smakar som kaka o verkligen värt att testa!




dags att återgå till rapporten........

pluggeliplugg

idag har effektiviteten namn varit skrivet i min panna.
började dagen med föreläsning + basgruppslunch i skolan för att sen komma hem runt 12.30
och sen dess har jag suttit här. o skrivit, läst, fixat & trixat med rapporten som ska in nästa vecka.

avslutade dock dagen med en trevlig promenad o lite soffhäng hos maria och albin

visa dagar är helt enkelt bättre än andra :)
jag tror jag är på rätt spår igen.

ett stort steg

jag känner att mitt liv har gått på halvfart en tid, har trevat i dimman,
och ibland tvekat över om ljusets vaga stråle nånsin skulle lysa starkare igen.

men så kom det en chans. och jag tog den.
jag kände att jag var tvungen för min egen skull att kasta mig ut och våga igen
innan jag hade etsat mig fast och stannat i den där trista tillvaron för evigt.

så nu är de mörka skogarna utbytta mot östgötaslätten.
fördomarnas o ältandets stad är bytt mot nya utmaningar o en chans att (våga)visa mig själv.
tranås mot norrköping. och det känns som de bästa jag gjort på länge!

så mitt pick-o-pack har flyttat in på 25 små, men mysiga, kvadrat.

och jag är glad. och jag känner mig stolt.
för att jag vågade trotsa mörkret.


och fast jag vet att det gör lite ont i mammahjärtat, mest av oro antar jag,
så vet jag att hon är glad för min skull och för att jag har hoppet i ögonen igen.

och jag är glad att dimman har fört något gott med sig, för den här sommaren/hösten
har gjort oss tajtare och fått oss att komma närmare varandra än någonsin. <3