ett stort steg

jag känner att mitt liv har gått på halvfart en tid, har trevat i dimman,
och ibland tvekat över om ljusets vaga stråle nånsin skulle lysa starkare igen.

men så kom det en chans. och jag tog den.
jag kände att jag var tvungen för min egen skull att kasta mig ut och våga igen
innan jag hade etsat mig fast och stannat i den där trista tillvaron för evigt.

så nu är de mörka skogarna utbytta mot östgötaslätten.
fördomarnas o ältandets stad är bytt mot nya utmaningar o en chans att (våga)visa mig själv.
tranås mot norrköping. och det känns som de bästa jag gjort på länge!

så mitt pick-o-pack har flyttat in på 25 små, men mysiga, kvadrat.

och jag är glad. och jag känner mig stolt.
för att jag vågade trotsa mörkret.


och fast jag vet att det gör lite ont i mammahjärtat, mest av oro antar jag,
så vet jag att hon är glad för min skull och för att jag har hoppet i ögonen igen.

och jag är glad att dimman har fört något gott med sig, för den här sommaren/hösten
har gjort oss tajtare och fått oss att komma närmare varandra än någonsin. <3