det här med is i magen är ett återkommande fenomen i mitt liv nu för tiden.
jag försöker leva i nuet och njuta av stunden, utan att tänka bakåt eller springa iväg i tanken.
men det är överväldigande svårt och jag har fått bita mig själv i läppen flera gånger.
och mitt röda kom-ihåg-kryss, för att komma ihåg att göra något, har nu övergått till motsatsen
o påminner mig istället om att inget göra något. ha is i magen och låta de ta sin tid.
men det förbryllar mig att de verkar så enkelt för dig?
trots bubblandet och lyckoruset som slår över ibland så står du kvar med din mystiska uppsyn,
och behåller isen i magen utan större problem. kanske för att den varat för länge. o för att du inte vet hur den
ska kunna tina igen? eller för att du behöver någon att kunna linda runt ditt finger och lossa på ibland.
och jag är definitiv av rätt material om så är fallet.
jag önskar bara att jag kunde tycka att de var lika enkelt.
för jag försöker, det gör jag faktiskt, men jag måste underhålla isen med tanken o det röda krysset.
is. is. is.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar