antipas börjar ge med sig, o jag hyser goda förhoppningar om att kunna sova gott om natten igen.
gosa ner mig under täcket och drömma underbara drömmar om bubblan jag lever i.
bubblan som pirrar i magen av spänning, för att den är så oförutsägbar, men ändå så naturlig,
och för att den gör mig galen av förväntan och nyfikenhet ibland, och känns lagom långt bort på samma gång.
ibland känns det som om jag skulle vilja sätta kniven på strupen för att få veta,
men samtidigt är ovissheten och längtan till någonting jag inte vet något om, skön att ha i magen,
o bra för mig. framförallt bra för mig. för att träna mig på att behålla isen och samtidigt njuta ordentligt.
och tro mig, jag njuter, hela tiden! delvis av nyfikenhet, o för att jag aldrig vet på vilken fot du står, eller jag,
men ändå känner mig bekväm med ovissheten och förväntningarna det sprider i kroppen på mig.
ungefär som kvällen före ens 7års dag.
och jag tror aldrig jag har njutit av livet så som jag gör nu, trots att jag inte vet åt vilket håll vinden blåser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar