det här med att lyssna på sommarpratare i radion är något för mig lika självklart
som att ta kvällsdopp i sjön när solen sänker sig på lediga dagar. det hör liksom sommaren till.
idag lyssnade jag på anjas ord. och det tycker jag att ni också ska göra, här
det var så vackert, ärligt, tankvärt och modigt. och gick rakt in i hjärtat och berörde.
för att man riktigt hörde osäkerheten och nervositeten i hennes röst i början av programmet
men hur styrkan och orden växte allt eftersom hon vågade vara sig själv.
och det kändes så naturligt. och jag beundrar henne verkligen för känslan det förmedlade.
det som däremot väckte en tanke inom mig, är det faktum att det i dagens samhälle
fortfarande förväntas ett avslöjande och en förklaring i media för att man tycker om någon.
och står utanför "normen". och det känns faktiskt ganska skrämmande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar