regntankar

 

mitt nya favoritljus från dimoda, med doft av kaffe och choklad.

jag vet inte om det nånsin regnat så mycket som den här sommaren/hösten.
åtminstone känns det inte så. det är inte många dagar o minuter med uppehåll.
och trots att jag tycker hösten, regn som slår mot fönstret och att få vara inne och tända ljus
är mysigt, så saknar jag när höstsolen värmer i nacken, alla fina färgerna på löven
och inte bara brun-gråa nyanser utomhus. men inomhus får dom gärna bo hos mig.
nyanserna av natur -grått, vitt, grönt och brunt.

nu doftar det även av nybakat från ugnen. mums

ett icke så kärt återseende

jag har tidigare döpt monstret i min mage till antipas, av någon mycket oklar anledning.
antipas har i vilket fall inte visat sin närvaro på mycket länge, vilket jag har uppskattat,
men idag bestämde han sig tydligen för att göra ett inte så kärt återseende.

och som ett brev på posten damp han ner, mitt i en förläsning utan förvarning, och fick mig
att kallsvettas och yrslas, tvinga mig att packa ner pennorna och bege mig hemåt.
så här ligger jag nu i fosterställning, fyra värmekuddsvärmanden och fyra timmar senare
och försöker få i mig en halv macka och ett glas vatten. utan att dö på kuppen.

har inte fått något av det där jag ville, borde o skulle göra gjort.
däremot har jag hittat en vacker blogg som jag ligger och tjuvläser mellan smärtattackerna och gråten...
försöker i detsamma förtränga att basgruppsarbetet tills imorgon behöver göras, att psykböckerna
behöver bläddras i, att jag verkligen skulle behöva dammsuga och att jag fick avboka favvopasset på gymmet.

men det som inte dödar det stärker, sägs det ju, jag undrar om det även hjälper i dessa fall?

höstens intåg

varje gång vi närmar oss oktober och hösten kryper under skinnet på riktigt så känner jag
ett större behov av att använda mig av bloggen igen. bolla tankar, ventilera och bara älta saker om igen.
för att lätta mitt sinne och orka med höstens mörka gråa regniga dagar.

egentligen önska jag att jag vore bättre på det året om, för kanske skulle inte hösten bli lika
påträngande ensam och jobbig då, om jag höll mig i schack med att ventilera med mig själv året runt.
och för att få känna att ni där hemma, som ligger mig varmt om hjärtat, finns närmare
när vi kan dela vardagens tankar och händelser mer än på fejjan där allt blir mer påklistrat och uppmålat
i ljusa färger, för att passa in i mönstret. och där man aldrig riktigt byter dom djupa tankarna eller
händelserna med varandra, på samma sätt som via nattliga promenader.

då blir bloggen iaf ett försök, när tiden inte riktigt räcker till för alla telefondejter jag skulle önska.

så med tiden ska jag uppdatera bättre här. mest för min egen skull. men också för er få
som jag vet tittar in med jämna men regelbundna mellanrum och bryr er om mina vardagsbestyr och tankar.

så jag säger välkommen höst och låt mig hålla vid allt fint du ger, även när vintern närmar sig...

det rödgröna hjärtat, igen

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15429344.ab

det gör ont i det rödgröna hjärtat när jag läser sånt här. vart är vi påväg?