jag har tidigare döpt monstret i min mage till antipas, av någon mycket oklar anledning.
antipas har i vilket fall inte visat sin närvaro på mycket länge, vilket jag har uppskattat,
men idag bestämde han sig tydligen för att göra ett inte så kärt återseende.
och som ett brev på posten damp han ner, mitt i en förläsning utan förvarning, och fick mig
att kallsvettas och yrslas, tvinga mig att packa ner pennorna och bege mig hemåt.
så här ligger jag nu i fosterställning, fyra värmekuddsvärmanden och fyra timmar senare
och försöker få i mig en halv macka och ett glas vatten. utan att dö på kuppen.
har inte fått något av det där jag ville, borde o skulle göra gjort.
däremot har jag hittat en vacker blogg som jag ligger och tjuvläser mellan smärtattackerna och gråten...
försöker i detsamma förtränga att basgruppsarbetet tills imorgon behöver göras, att psykböckerna
behöver bläddras i, att jag verkligen skulle behöva dammsuga och att jag fick avboka favvopasset på gymmet.
men det som inte dödar det stärker, sägs det ju, jag undrar om det även hjälper i dessa fall?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar