jag är bara eftertanksam

har sträckläst helenas bok uppskovsgiven nu på morgonen. med kaffekoppen i handen.
jag är helt tom på ord. med tårar i ögonvrån. och återkommer med utvecklade tankar.

ta hand om varandra.

stunder att älska

bästa höstrusk-spellistan i högtalarna, tända ljus i hela lägenheten,
mörkret som lagt sig utanför fönstret och snöflingor som virvlar sakta ner.

sitter uppkrupen i soffan under en filt, med en kopp varm ingefära att värma mig på

äter clementiner och saffransgifflar och bara myser och njuter. som jag längtat!

äntligen går det mot kallare tider :)

söndagspromenad

 

tog mig ut på en härlig höstpromenad såhär på söndagseftermiddagen.

lufsat bland löven, njutit av luften och bara försökt samla tankarna...

det har varit en minst sagt högintensiv vecka med praktik och väldigt tidiga morgonrutiner.

har knappt orkat med något annat, inräknat att dela med mig av mitt liv här,

men jag lever! och har det bra, och återkommer så fort livet går lite i normaltakt igen :)

idag äter dock pluggångesten upp mig. och trots det så kommer jag inte riktigt igång.

motivationen vart är du?

dagens sanning

eftertanke med sorg som ändå inger hopp

jag ramlade för ett tag sen över en blogg som verkligen gick rakt in i hjärtat.

som berör. på riktigt. och som får mig att tänka efter en extra gång över vad som är viktigt.
som får mig att uppskatta allt fint och alla människor jag har omkring mig ännu mer.
samtidigt som den får mitt hjärta att värka över hur orättvist livet kan vara.

det senaste inlägget fick mig trots allt mörker att tro på människorna igen,
och på att vi i landet lagom kan åstadkomma så oerhört mycket om vi bara hjälps åt.
ställer upp för varandra. sträcker ut en hjälpande hand åt dom som behöver den,
och lär oss vad som är viktigt att prioritera. på riktigt.

för vad kan vara viktigare än medmänniskorna vi har omkring oss? och omsorgen om dom?

det värmer ett rödgrönt hjärta att någon får känna värmen från andra människor mitt i mörkret.

får upptäcka att det finns saker som fungerar och människor som bryr sig om.
och jag önskar att samma värme vore riktad till alla som behöver det..

^

"Jag har inga gudar, men tror på vikten av att vara en god människa.

Mina hjältar kan inte flyga. De kan inte skjuta spindelnät. De har inga superkrafter.

Mina hjältar är vanliga. Jag med.

Mina hjältar sliter på stålverk och fabriksgolv, inom vård och omsorg.

Mina hjältar kämpar hårt för sina lönekuvert. Mina hjältar får landet att fungera.

Men än viktigare: om de kan, går mina hjältar tidigare från sina arbeten för att vara med sina ungar.

Mina hjältar håller om dem hårdare vid varje kram. De älskar varandra mer, för varje dag som går."

ett stycke. med tankvärda ord. hemska och sorgliga, men som ändå inger hopp.

läs mer här

en steg mot förändring.

idag har jag tagit ett beslut som förhoppningsvis kommer göra mig väldigt gott i längden.
nu ska jag bara klara av att leva upp till vad jag behöver, och förhoppningsvis få stöd i det.

klappar mig själv på axeln. nu är det min tur.

mysig helg

började helgen med ett träningspass på gymmet, nytvättade lakan i sängen, och efterföljande fredagsmys med mig själv, favoritchokladen och musik som blir till de vackraste av toner i mina öron. och bara njöt av lugnet.

igår kom finaste mamma på besök för shopping och mys.
blev ett antal timmar springandes på stan, fika, god mat & vin och massor med prat.
och idag började vi dagen med en lyxig söndagsfrukost innan hon tog tåget tillbaka till t-ås.

i övrigt har jag promenerat och njutit av höstsolen, mellan kakbakandet och vilostunderna på soffan.
och nu väntar jag med spänning på säsongspremiären av solsidan. sen väntar sängen.

en mycket bra helg med andra ord, hur har din helg varit?

regntankar

 

mitt nya favoritljus från dimoda, med doft av kaffe och choklad.

jag vet inte om det nånsin regnat så mycket som den här sommaren/hösten.
åtminstone känns det inte så. det är inte många dagar o minuter med uppehåll.
och trots att jag tycker hösten, regn som slår mot fönstret och att få vara inne och tända ljus
är mysigt, så saknar jag när höstsolen värmer i nacken, alla fina färgerna på löven
och inte bara brun-gråa nyanser utomhus. men inomhus får dom gärna bo hos mig.
nyanserna av natur -grått, vitt, grönt och brunt.

nu doftar det även av nybakat från ugnen. mums

ett icke så kärt återseende

jag har tidigare döpt monstret i min mage till antipas, av någon mycket oklar anledning.
antipas har i vilket fall inte visat sin närvaro på mycket länge, vilket jag har uppskattat,
men idag bestämde han sig tydligen för att göra ett inte så kärt återseende.

och som ett brev på posten damp han ner, mitt i en förläsning utan förvarning, och fick mig
att kallsvettas och yrslas, tvinga mig att packa ner pennorna och bege mig hemåt.
så här ligger jag nu i fosterställning, fyra värmekuddsvärmanden och fyra timmar senare
och försöker få i mig en halv macka och ett glas vatten. utan att dö på kuppen.

har inte fått något av det där jag ville, borde o skulle göra gjort.
däremot har jag hittat en vacker blogg som jag ligger och tjuvläser mellan smärtattackerna och gråten...
försöker i detsamma förtränga att basgruppsarbetet tills imorgon behöver göras, att psykböckerna
behöver bläddras i, att jag verkligen skulle behöva dammsuga och att jag fick avboka favvopasset på gymmet.

men det som inte dödar det stärker, sägs det ju, jag undrar om det även hjälper i dessa fall?

höstens intåg

varje gång vi närmar oss oktober och hösten kryper under skinnet på riktigt så känner jag
ett större behov av att använda mig av bloggen igen. bolla tankar, ventilera och bara älta saker om igen.
för att lätta mitt sinne och orka med höstens mörka gråa regniga dagar.

egentligen önska jag att jag vore bättre på det året om, för kanske skulle inte hösten bli lika
påträngande ensam och jobbig då, om jag höll mig i schack med att ventilera med mig själv året runt.
och för att få känna att ni där hemma, som ligger mig varmt om hjärtat, finns närmare
när vi kan dela vardagens tankar och händelser mer än på fejjan där allt blir mer påklistrat och uppmålat
i ljusa färger, för att passa in i mönstret. och där man aldrig riktigt byter dom djupa tankarna eller
händelserna med varandra, på samma sätt som via nattliga promenader.

då blir bloggen iaf ett försök, när tiden inte riktigt räcker till för alla telefondejter jag skulle önska.

så med tiden ska jag uppdatera bättre här. mest för min egen skull. men också för er få
som jag vet tittar in med jämna men regelbundna mellanrum och bryr er om mina vardagsbestyr och tankar.

så jag säger välkommen höst och låt mig hålla vid allt fint du ger, även när vintern närmar sig...

det rödgröna hjärtat, igen

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15429344.ab

det gör ont i det rödgröna hjärtat när jag läser sånt här. vart är vi påväg?

att ha en känsla

det är konstigt det där, hur man kan förtränga en känsla eller inte vara medveten om den
förens man upplever motsatsen och inser vad man har o inte har, men ändå fastnar i det man inte har.
och insikten av att någonting visst hade gått ett steg längre än vad man trodde uppenbarar sig...

i de flesta fall är det positivt, men nu gör det mest bara ont......

på nått sätt tror jag att allt det här får mig att växa o klättra ytterligare ett steg.
jag har bara inte kommit på hur ännu.....


ett fel närmare rätt.

om att växa upp & ge någon en andra chans

ibland är det svårt att veta vilket ben man ska stå på, vem man ska lita på, vilka omdömen
man ska tro på, och hur tungt någon annans hjälpande eller skälpande ska få väga.

och jag insåg igår att det känns inte om att jag känner er längre....
ni som varit min trygghet hela livet, som stått i vått & torrt, men som försvann nånstans på vägen.
det inser jag nu. och det gör både ont i hjärtat och känns befriande.

för nånstans så vet jag att det innebär att jag har tagit steget jag väntat på, blivit en bättre person,
som vågar stå för vem jag är och litar på min egna förmåga när det gäller att fatta rätt beslut.
och jag känner att jag vuxit och befinner mig ett steg före er, och vågar tro på att människor kan förändras.

jag inser att jag inte alls har samma förutfattade meningar om folk och vill ge en andra chans.
och inte försöka döma någon efter vad ryktet säger. för jag vet hur ont det gör.

och det är en egenskap som jag är stolt över, även om jag fortfarande jobbar på den och vill bli bättre.

jag beundrar verkligen hur du har gett mig förmågan att våga tycka att olikheter är vackert och att man duger
för den man är, och alltid är värd en andra chans. och du har fått mig att förstå att man inte ska döma människor
utifrån vad man tror att man ser utan att veta hur någon mår, hur någon tänker och vad någon känner.
och jag är så förbannat stolt över hur du ser på dina medmänniskor, älskade bror.

men det är skrämmande att se hur många står kvar i samma fotspår och trampar
och fortfarande inte vågat börja lita på sitt eget omdöme, och andras förmåga att kunna sina egna,
utan bara lyssnar till hur någon betett sig för flera år sedan och inte vågar ge någon en andra chans.


era skratt sårade faktiskt........ men de fick mig också att växa.

sommarprat

det här med att lyssna på sommarpratare i radion är något för mig lika självklart
som att ta kvällsdopp i sjön när solen sänker sig på lediga dagar. det hör liksom sommaren till.

idag lyssnade jag på anjas ord. och det tycker jag att ni också ska göra, här
det var så vackert, ärligt, tankvärt och modigt. och gick rakt in i hjärtat och berörde.
för att man riktigt hörde osäkerheten och nervositeten i hennes röst i början av programmet
men hur styrkan och orden växte allt eftersom hon vågade vara sig själv.

och det kändes så naturligt. och jag beundrar henne verkligen för känslan det förmedlade.

det som däremot väckte en tanke inom mig, är det faktum att det i dagens samhälle 
fortfarande förväntas ett avslöjande och en förklaring i media för att man tycker om någon.
och står utanför "normen". och det känns faktiskt ganska skrämmande...

om längtan

 så här skulle jag mer än gärna kunna tänka mig att bo.

http://www.svenskfast.se/Hemnet/Pages/ObjectView.aspx?objectid=41FK34U1JSV07U9P

att vara fri som en fågel?

har landat i tranås för att njuta av sommarlovsledigadagar i en vecka,
med förhoppning om solskensvärme och lata dagar på en sten vid en sjö i en skog,
och känslan av att vara fri som en fågel :)

firade in sommarlovet med fika & shopping med mormor och stina i linkan igår
och sen kvällsmys i soffan hos morföräldrarna. skönt att kunna vara uppe utan vetskap
om att klockan ringer tidigt, och det dåliga samvetet för att man borde plugga...

idag löptur i skogen runt sjön. och start på fotbolls-em.

gostjejen

har varit barnvakt åt den här lilla gosingen idag.

en längtan efter

det finns nästan ingen hejd på den längtan efter sommarlov jag känner nu,
både pausen från plugget och storstaden, och att i sommar bara få vara efter jobbet :)

och trodde nog aldrig jag skulle säga det.

men saknar de småländska skogarna, ljudet av vågorna som slår mot klipporna
kvittrande fåglar i trädtoppen ovan och dofterna av gran och sommarblomster.
och de lugn som infinner sig när man andas.

har verkligen insett att jag aldrig nånsin skulle kunna bo i en storstad.
visst är det underbart med storstadslivet emellanåt men mitt hjärta är naturen
med allt det vackra omkring, närheten och friheten att kunna gå ut när jag vill
och springa/gå, sitta eller ligga på en filt, eller bara andas & få energi :)

för visst är det svårt att låta bli att inte tycka om känslan av frihet?

försommarsverige

jag blir lika fashinerad varje gång vi går med stormsteg mot sommarlediga dagar
över hur vinterns döda landskap varje år kan vakna till liv igen
och över hur grönskan kan slå till igen med sin fantastiska klargröna färg.

det knoppas och blommas överallt och hela världen sprider hopp.

och jag går genom kohagarna och njuter.

andas in försommaren och känner dofter som syrén, liljenkonvalj och nyklippt gräs.

hör hur humlorna surrar i fjärran och fåglarna som sjunger sina vackraste melodier.

speglar mig i den blanka sjön och doppar tårna.

sitter i kvällssolens värmande strålar och tänker på den stundande sommaren.

och önskar att jag kunde stoppa tiden, för att få njuta av sverige i sin allra vackraste skrud, en stund till.

lungt valborgsfirande.

ett glas rosé i soffan och tittat på brasa med ngr klassisar.

nu ska jag sova. ganska skönt ändå. Nattis

ett eget upprättande

tyvärr förebrås inget upprättande i den föregående debatten ännu vad jag vet,
men min personliga upprättelse när de gäller sjukhusbesök, invaliditet och allt förlorat aktivitetsutförande
har åtminstone fått sig en hunns av upprättelse och nu firar jag med ett glas rosé i soffan, och
funderar på vad jag ska göra för att fira och unna mig något ordentligt sen :)

tills dess. tentaplugg, rosévin och mysbyxor.

trevlig valborg!

forts. det rödgröna hjärtat

dagen efter mitt lilla uttalande läste jag i tidningen att beslutet om att inte öppna dämpan iår
även ifrågasätts inom kommunledningen. och att deras resonemang faktiskt delvis var de samma som mina,
och att de återigen är de som har det sämre ställt som drabbas. och det som gör mig ännu mer irriterad i den
här debatten är det faktum att det framgick att det är till förmån för att spola is i ishallen i augusti....

och då undrar jag återigen hur kommunen kan prioritera någonting som bara gynnar
föreningsmedlemar framför någonting som gynnar allmänheten, och framförallt de som har de sämre ställt.
och hur man kan tycka att det är försvarbart att låta en förening få dessa pengar istället för att lägga dom på någonting som alla kan nyttja?

det är ju trots allt inte ett elitserielag vi har i ishockeyn som faktiskt gynnar pengar tillbaka till kommunen.
är det inte mer realistiskt att låta taif spola is själva i augusti och lägga pengarna på att sommarlovslediga barn
i största allmänhet kan få njuta av sitt sommarlov med bad & förhoppningsvis sol istället. ni vet min åsikt.
och jag hoppas inte debatten är över än.

sånt här gör mig upprörd...

det rödgröna hjärtat

är trots att jag inte längre bor i tranås en flitig ögnare när de gäller tranåstidningen på nätet,
och de senaste dagarna har jag kunnat läsa att dämsängen inte ska fyllas med vatten iår och de skär i mitt lilla hjärta.

vad jag kan förstå så är det i pengarbrist
och det kan jag förstå att nånstans tar det stopp och indragningarna måste till
men hur tänkte de nu? blir så ledsen när jag inser att pengarna istället gått till att bygga om ishallen?
ursäkta hockeyälskare, men jag tycker det är synd att kommunledningens egna intressen ska styra vart pengarna går och ändå alltid bara göras halvdant.

jag tänker på de stackare som brukar tillbringa sina sommardagar vid dämpan,
på de som faktiskt inte har bil eller cyklar och möjlighet att ta sig utanför 50-skyltarna.
vart ska de bada? vart ska de tillbringa sina sommarlovslediga dagar? och vart ska de lära sig att simma?
nu drar jag kanske detta till sin spets, men jag tycker de är synd att vi återigen ska öka klyftorna...

detta drabbar återigen de som inte har pengar och möjlighet att ta sig dit vi andra kan,
o det gynnar dom som har möjlighet att både ta bilen till sjön och har råd att betala sina barns dyra hockeyutrustning.

och jag tycker det är synd....

inte för att jag inte tror att ishallen inte kommer glädja, för jag tror säkert att ishockeykillarnas
ögon kommer stråla lite extra i vinter och för att de har en fin hall att tillbringa hela sitt vinterhalvår i,
utan för att det görs på bekostnad av så många andras lycka.

och framförallt för att det återigen är de som har det sämre ställt som drabbas.....
och jag tänker och undrar vad som hade hänt om wilander & co inte hade ishockey som intresse
utan istället hade småbarn som behövde lära sig simma och vore utan moderaternas ekonomi?
eller om de åtminstone kunde sätta sig in i den situationen.



--------

och för att förtydliga det hela, så visst förstår jag och tycker att det är värt att göra något långsiktigt
till följd av att inte fylla en bassäng en sommar. men långsiktigheten brukar i vanliga fall lysa med sin frånvaro
och skola&barnomsorg som istället skulle behöva dom pengarna får stå back, och idrottshuset
som sedan många år har lovats att renoveras får också stå back. tillsammans med så mycket annat.
och jag tror inte att att det kan vara en slump att just ishallen prioriteras
när vi har den kommunledningen som vi har idag.... tyvärr.

tisdag blev onsdag

månadstisdag blev till onsdag pga olika omständigheter,
och jag känner mig så oförskämt ynkligt när knivarna hugger mig i magen o humöret åker sin egen berg-o-dalbana..
och inte blir det bättre av att regnet har stått som spö i backen heeeeeeela eftermiddan och den gråa himlen
snart ramlar ner på marken, ja så lågt känns det faktiskt som att den hänger idag. på trekvart och utan ljusning.

men till helgen ska de tydligen bli vårvärme, eller förlåt försommarvärme med 20 grader i östra småland!
och finns de någonstans i småland som är så öster som tranås? :)

åh vad jag vill vara där då!
springa löparspåret i kohagarna, dricka kaffe på altanen och vandra hemåt i natten utan att frysa....

men icke sa nicke.
skiftesvecka med skiftessittning på lördag, o tentornas tenta på torsdag nästa vecka.
så jag får snällt stanna kvar i norpan och dricka vin & dansa i ovven, vilket jag mer än gärna står ut med,
och sitta djupt försjunken i böckerna hela valborgshelgen och längta efter härliga försommardagar :)

det står jag nog ut med. så nu ska jag sluta klaga för idag.

tenta-p

äter mitt 518:de knäckebröd, dricker min femte kopp kaffe och tentapluggar...... :)

ondskan

jag kunde inte ha sagt det bättre själv. det här är ord som tagna ur mitt inre, och förmodligen så många andras.
och det går rysningar genom hela min kropp vid bara åtanken på hur ondskan kan manipulera människan,
få oss att begå handlingar man knappt kan drömma mardrömmar om, och sen småskratta sig igenom,
utan att visa den minsta ånger, den minimala upprättelsen som alla anhöriga åtminstone förtjänar.

jag är bortom ord. och låter http://brittaspjut.webblogg.se/2012/april/om-djavulen.html tala.
och återkommer när jag har mer tid, och har landat i chocken av ondskans fotspår och mänskliga beteenden.

livets berg-o-dal-bana, del2

det började bubbla lite inom mig igen... våren var på intåg! och i helgen bara njöt jag av tillvaron
tillsammans med mamma o pappa som var på besök i lördag, o med vänner nere vid vattnet i söndags,
ät jordgubbar, pratade om oviktiga saker, och värmdes av solen strålar :)

men sen vet jag inte, tröttheten och den bristande motivationen slog till. och har inte återhämtat sig än.

men imorgon är det kick-off med vin och sällskapspel, o på fredags ska jag hälsa på lillfisen och hennes mamma.
och sen börjar vfun nästa vecka! vilket inte kunde kommit mer lägligt.

och sen är det påsk, o solen kommer skina igen, ditt leende kommer stråla, och knopparna kommer brista.
tulpanerna kommer finnas i köket hemma hos mamma, det kommer dofta av grillmat och nyklipptgräs
o jag kommer att få kramas med alla de där fina människorna där hemma. och bara umgås.

jag längtar!! ja det ser ljust ut. och du gör det knappast sämre.

måndag är det nya söndag

måndag är det nya söndag! utan tvekan, utbrister jag i min ensamhet
och kan bara konstatera att ikväll är det visst alla tiders kvällar, när det gäller tvtablån.

sofias änglar, maria wern och filip&fredriks "får vi följa med" :)
vad hände där? nu kommer jag ju sitta uppkrupen i soffan, stirrandes på tvn, fram till sängdags.


och jag som alltid hävdar att de bara är skit på tvn?
kanske får tänka om?

om att kunna släppa tanken och leva i nuet

jag vet inte varför jag ena sekunden försöker stänga av telefonen o låtsas att jag inte hör,
för att i nästa tycka att det är spännande när du hör av dig. roligt att höra dina värderingar.
eftersom jag vet att vi är ganska lika där, och för att jag vet att jag duger som jag är,
men ändå inte vet om det är bra nog. om du är bra nog.

för att en känsla inom mig säger att jag redan gått på den niten, och för att jag vet att vi var så olika då.


å andra sidan spelar det mindre roll.
för jag njuter av dagen istället. och allt fint som finns omkring mig.
och jag har finaste T att tacka för så mycket av det. <3

och så kan de andra vänta......

berg-o-dal-banan

den här veckan har verkligen varit berg-o-dal-bana,
ena dagen vårkänslor som bubblar och solskenshumör, och andra liggandes i soffan.
i fosterställning. med en mage som verkar vilja återuppliva gamla minnen.

men jag vill de inte.

jag var helnöjd med att vårat förhållande tagit en annan vändning, att vi glidit isär
och sluppit bråka var och varannan dag. men antipas verkar tycka något annat.
och jag kan bara hoppas att han fort inser att den här vändningen inte va uppskattad och ger sig av.

men medans han tar in mitt missnöje så bäddar jag nu ner mig under täcket istället för i soffan,
och hoppas på en bättre dag imorgon. igen. och ser fram emot en helg, då jag bara ska vila.
och ta hand om lilla magen. och den täppta näsan. och förhoppningsvis njuta av solen.

klicka på länken, och rösta

http://www.jotex.se/?startpage=5045&id=6760

rond 2286

vissa dagar gör sig antipas i magen mer påmind, o vissa dagar får han mig på betydligt sämre humör
än andra, när han sätter igång. och jag vet inte vilken gång i ordningen vi går den här ronden nu,
och de värsta är att jag vet att jag delvis påverkar det själv, men att jag inte kan göra något åt det.

idag är en sån där dag, då jag delvis ångrar vissa tidigare beslut jag tagit,
men absolut inte välkomnar och beskyller mig själv för smärtan.

jag önskar bara att han hade valt att samarbeta lite mera.
och kanske inte välja solskensdagar som besöksdagar, om han nu envisas med att hälsa på...



så i eftermiddag är jag ett med soffan, under en filt med mysisarna på,
och hoppas på att vårsolen lyser imorgon också :)

mörkrädd

ibland undrar jag vart mänskligheten är på väg?

vem ger någon annan rätten att sparka på mig bara för att denne tycker att jag inte ser "okej" ut.
får jag skylla mig själv, för hur jag ser ut, om jag råkar reta upp någon annan, och se det som en ren
självklarhet att vem som helst ska få håna mig, sparka på mig, om jag inte beter mig som "normen".

är det mitt eget fel? att någon annan irriterar sig på mig?
och är jag mindre värd? och förtjänar att bli trampad på bara för de?

och vem avgör det isåfall?

http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/fangas-i-tv-med-orakade-armhalor-da-fortjanar-du-att-mobbas-och-trakasseras-pa-internet/

ja, jag blir faktiskt mörkrädd.

lördagsnöje

hade dessa tre fina på besök igår

en mysig dag med shopping & umgänge som tyvärr började bättre än den slutade.

vårhelg i mars

jag har skrattat tills tårarna sprutat, druckit mängder av rödvin, spelat spel, shopping, rocky road,
ätit god mat, gått tipspromenad med släkten, varit på restautang, och på världens trevligaste tjejmiddag
druckit kaffe i den värmande vårsolen, kramats, fikat hos morföräldrarna, haft kvaltitetstid med brorsan
ätit vasaloppsfrukost med pappa, fikat, dansat och gått långpromenader i vårsolen.

behöver jag förklara att jag haft världens bästa helg? :)


jag är så lycklig för alla fina människor jag har omkring mig,
och att jag har fått spendera en härlig vårhelg tillsammans med dom.

ni är fantastiska <3

sofias änglar

ikväll gick de bara inte o hålla tillbaka tårarna...
http://www.kanal5play.se/program/play/sofiasanglar-s02e06

underbara söndagsmorgon

den här söndagen har verkligen alla förutsättningar för att kunna uppnå perfektion :)

skäms sverige, skäms

jag skäms sverige! ärligt talat, krister sjögren? vidare i melodifestivalen?
skulle ni på fullaste allvar kunna tänka er att skicka honom? eller danny, som redan tror att han är bäst i världen
och lika stor som michael jackson, fast han bara är en pojkspoling som försöker att verka oberörd.

ja herregud, jag skäms faktiskt. iår har jag sett TVÅ deltävlingar o lika många bra bidrag gått vidare (loreen & lisa)
förmodligen är man något partisk, men de här tog droppen. jag erkänner att lisa miskovsky var bra, utan tvekan
men annars var de ingen som förtjänade platsen varken till final eller andra chansen....

förutom axel. du va bäst ikväll.

http://www.youtube.com/watch?v=sPI2zwmlRu8&feature=share

lördagsmorgon

blivit lite av en lyxlirare på äldre dar tydligen, o äter jordgubbar till morgonkaffet för andra dagen i rad.
och njuter av lugnet till nyhetsmorgon (läs: försöker förtränga att jag borde plugga)

tänkte ta mig en vända på stan. unna mig lite efter csn.
och hoppas på en eftermiddagspromenad i vårsolen! love it.

ikväll är det melodifestivalen som gäller :)
tillsammas med lisa o ett par glas rödtjut.

kastar in handuken

antipas har gjort upprop igen! överlevde visserligen århundradets tråkigaste spinningpass
men nu ska jag bädda ner mig under täcket med hopp om en bättre morgondag...

imorgon står nämligen tvätt, nervsystemet och fredagsmys med fina tjejer på tapeten.
och de vill jag minsann inte missa :) godnatt.


bjuder på ett smakprov också, inför lördag. -här ska röstas :)
http://www.expressen.se/noje/axel-algmark---kyss-mig/

vårkänslor

jag blir lycklig, det finns hopp! :)

att vila men ändå inte vila

sitter uppkrupen i soffan. igen. för femtioelfte gången den här veckan.
med tjugo kilos mer övervikt än förra veckan, för att avrunda. och äter lite godis, o dricker litervis med vatten.
fryser, snörvlar och försöker förstå mig på respirationen och cirkulationen i min kropp...

i vila genom näsan? som knappt är andningsbar förtillfället, och
förstår varför allt känns så mycket jobbigare när man är täppt och förkyld, då kroppen inte kan andas
o syresättas som vanligt, utan måste jobba extra bara för att få systemet att gå runt.

men det ger mig åtminstone tid för eftertanke :)

first aid kit

absoluta favoritlåten för tillfället.

insikten om att ovisshet kan vara underbart

antipas börjar ge med sig, o jag hyser goda förhoppningar om att kunna sova gott om natten igen.
gosa ner mig under täcket och drömma underbara drömmar om bubblan jag lever i.

bubblan som pirrar i magen av spänning, för att den är så oförutsägbar, men ändå så naturlig,
och för att den gör mig galen av förväntan och nyfikenhet ibland, och känns lagom långt bort på samma gång.

ibland känns det som om jag skulle vilja sätta kniven på strupen för att få veta,
men samtidigt är ovissheten och längtan till någonting jag inte vet något om, skön att ha i magen,
o bra för mig. framförallt bra för mig. för att träna mig på att behålla isen och samtidigt njuta ordentligt.
och tro mig, jag njuter, hela tiden! delvis av nyfikenhet, o för att jag aldrig vet på vilken fot du står, eller jag,
men ändå känner mig bekväm med ovissheten och förväntningarna det sprider i kroppen på mig.

ungefär som kvällen före ens 7års dag.

och jag tror aldrig jag har njutit av livet så som jag gör nu, trots att jag inte vet åt vilket håll vinden blåser.

monstret

antipas har gjort uppror och satt sig på sne.

enda sen igårkväll efter brandlarmets tjutande o den efterföljande halvtimmen ute i snöstormen
har han hållt på o bråkat, pratat med stora bokstäver och haft sig. och jag fattar väl att han inte gillade det.

men så här tror jag aldrig att han har satt sig, alldeles nära diafragma, som ett bälte runt kroppen.
o knorrar och har sig, skickar en strålande smärta runt hela kroppen och försöker visa vem som bestämmer.
men skärp dig sa jag. jag har inte tid med att ligga på soffan o höra dig prata varje gång jag andas.

LALEH - Some Die Young (Officiell)

sofias änglar

sofia, johnny och mattias har lyckats igen.
sånt här väcker verkligen eftertanke o oerhört mycke känslor inom mig.

och jag kan inte låta bli att fälla en tår...

om is i magen

det här med is i magen är ett återkommande fenomen i mitt liv nu för tiden.
jag försöker leva i nuet och njuta av stunden, utan att tänka bakåt eller springa iväg i tanken.
men det är överväldigande svårt och jag har fått bita mig själv i läppen flera gånger.

och mitt röda kom-ihåg-kryss, för att komma ihåg att göra något, har nu övergått till motsatsen
o påminner mig istället om att inget göra något. ha is i magen och låta de ta sin tid.

men det förbryllar mig att de verkar så enkelt för dig?

trots bubblandet och lyckoruset som slår över ibland så står du kvar med din mystiska uppsyn,
och behåller isen i magen utan större problem. kanske för att den varat för länge. o för att du inte vet hur den
ska kunna tina igen? eller för att du behöver någon att kunna linda runt ditt finger och lossa på ibland.

och jag är definitiv av rätt material om så är fallet.

jag önskar bara att jag kunde tycka att de var lika enkelt.
för jag försöker, det gör jag faktiskt, men jag måste underhålla isen med tanken o det röda krysset.

is. is. is.

vad jag bryr mig om nu, är dina armar om mig, även om jag vet att jag måste glömma dig...

niklas på stan

älskar att få mig ett gott skratt såhär på torsdagsförmiddagen :)
niklas på stan är roligaste på länge.

http://svtplay.se/t/102974/skavlan

båda sidor nu

jag steg uppför med skjutna vingar genom glass-slott i aprilskyar
och fjädergrottor överallt, har sett de bästa moln.
men nu skymmer de solen, de regnar och snöar på varenda en
och allt jag borde ha gjort men moln kom ivägen.

jag har sett på moln från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara molnillusioner
och nu minns jag har aldrig förstått mig på moln, inte det minsta.

kom sommarnätter under stjärnor kom, med ensamheter dagen om
och om du behöver den finns aldrig gryningen har sett hur kärlek vunnit.
försvunnit och förlorat, och du lämnar de skrattande när du gått
och om du brydde dig säg inte till nån ge inte bort dig själv.

jag har sett kärlek från båda sidor nu,
från och ge och ta och ändå ser jag bara kärleksillusioner
och nu minns jag jag förstår inte kärlek, inte det minsta.

och jag skulle ha ringt dig ikväll men handen fastnade framför mig,
och jag skulle sagt; "jag älskar dig" men stolthet kom i vägen.
och du eller jag vem är konstigast, är det bara jag som förändrats
ja nåt är borta men nåt hittas, varje dag.

jag har sett livet från båda sidor nu,
från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner
och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.

har sett allt från båda sidor nu, från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner..

is i magen och frusna tår

fryser och myser med dubbla byxor o en filt omkring mig, försöker att samla alla tankar och krafter
men förvirringen och den obekanta situationen och känslan gör mig mest upprymd och nyfiken.

är inte bekant med det här, de var länge sen jag hade den här känslan i kroppen
en blandning av lycka, välmående och osäkerhet sprider sig. och jag vet inte vart det här ska sluta.
men försöker intala mig att jag har förtjänat det, och att det är början på mitt år. och att de är nu det vänder.

jag måste bara ha is i magen. is i magen.

inte ropa hej förtidigt eller ta saker o ting för givet.
bara stanna upp och njuta av stunden 6 alla fina människor omkring mig.


men de brukar ju vara min största fiende.

fredag

ha tillbringat dagen med att rabbla skelettdelar på latin, tillsammans med anna
efter en förmiddagsföreläsning i anatomi och rörelseapparaten.

nu tvättas, städas, äts och packas det. allt på samma gång i ett försök att hinna ifatt tiden.
och laddar för fredagsmys med emma & partylördag i högstorp med e-type :)

och timmarna räcker inte till

jag är hopplös på det här.
å ena sidan skriver jag för min egen skull, och för att få ur mig saker som händer, sker och blockerar min hjärna,
men när det sker med mellanrum som dessa kan man ju börja undra åt vilket håll jag är på väg.
å andra sidan betyder inte skrivandet att inget händer och fyller min hjärna med frustration och förvirring
men att jag har bättre saker för mig, eller åtminstone saker för mig, som tar upp min tid.
och som får mig att prioritera bort bloggandet från de 24 timmarna dygnet ger mig.

det var terminstart i måndags. och det är fullt ös från start.
anatomi står på tapeten, o jag gör mitt bästa för att lära mig och förstå alla rörelsemönster,
flextionsvinklar, skelettdelar och latinska begrepp. med mera, med mera, med mera...

och mellan föreläsningar, basgrupper och anatomiböcker försöker jag hinna med ngt som ger lite glädje också :)
igår firades csn med långlunch på stan tillsammans med fina vänner, och sen satte jag mig på spinningcykeln
för första gången i mitt liv - men definitivt inte sista.(då de gav mersmak o jag var där idag igen)

nu åter till anatomin,
med förhoppning att vi hörs snart igen.

nya mål

idag är måttet rågat, o jag ska en gång för alla, efter en period med mer fokus på att må bra och vara nöjd
än träning, mat & hälsa, göra en stor förändring och må bra i min kropp också :)

det ska börjas lagas mer mat. och lathetssmörgåsen ska försvinna.
o allt det där onyttiga som jag mest äter av bekvämlighetssjäl snarare än sötsug ska förkastas.
påminn mig! mer än gärna. men nu börjar kampen.

imorgon. godnatt.

lördagen den fjortonde är den nya fredagen den trettonde.

att njuta

njuter av rotfrukter i ugn, nybakat bröd och ett glas rött i soffan.
och av att vara ledig i tio dagar framöver från allt vad skola och plugg heter.

ska läsa boken, i bästa serien, som jag fick i julklapp. lyssna på melissa horn, och bara njuta av lugnet.
och smutta på mitt vin. heeeela kvällen.

för de är jag värd.

http://svt.se/motallaodds

jag är helt säker på att detta kommer bli vårens absolut bästa tvserie. helt i min smak.

upp som en sol, och ner som en pannkaka

inget ont som inte för nått gott med sig
men bland är det svårt, när man står mitt i det, att tänka sig
att det kommer en bättre morgondag. och idag har de varit en sån dag.

trots att jag somnade kvart i 8 igårkväll, o sov till klockan ringde vid kvart i sju imorse
och trots att redovisningen av förbättringsarbetet gick bra och jag inkasserade ytterligare ett godkänt i
betygsboken. för sen, sen har ta mig tusan inget gått min väg.

kom hem, lagade lite mat och la mig i soffan, i hopp om att bota huvudvärken från igår
och sen kom smällen.

posten damp ner, o med den också ett brev från försäkringsbolaget. och så var den dagen förstörd..

ska de behöva vara såhär?
vet inte om jag ska va mest arg på pappa, sjukvården eller försäkringsbolaget
men troligtvis en blandning av åtminstone de först- och sistnämnda. usch, jag orkar inte mer.

tvätta tvätten o krypa ner under täcket i hopp om att morgondan blir bättre. det är precis vad jag ska göra nu!

bra tisdag

jag bokade givetvis inte av lite på listan igår, jag bockade givetvis.
så nu har jag sagt det. innan nån stavningspolis hann före :)

idag har jag myst & lekt med finaste lillfisen hela förmiddagen,
och sen ätit långlunch och umgåtts med henne fina mamma hela eftermiddagen.

och nu är inlämningen inskickad, med någon timmes marginal,
imorgon väntar redovisning o på torsdag seminarium.
sen så kanske man kan va någolunda medmänniska för ett tag igen :)

bokar av lite på listan

tenta, check, avklarad, done!
och inlämningen tills imorgon är skriven.
promenaden är promenerad. och maten är i magen.
nu är jag värd soffläge. med en påse popcorn.
punkt slut.

imorgon ska jag gosa med sötaste nouren
och äta och fika och umgås med hennes mamma. bästa. bästa tisdag.
<3

2011 vs. 2012

kände, i brist på annat (läs:för att slippa tentaplugg) att det var dags att utvärdera de gamla
och lägga fokus på det nya, med nån sorts lista jag hittade. så håll till godo :)


gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? -jag tog modet till mig och flyttade ifrån tranås
höll du några av dina nyårslöften? -jag hade inga löften
blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? -ja, martina & tommy fick världens sötaste Nour
dog någon som stod dig nära? -nej som tur var
vilka länder besökte du? -bara sverigelandet
är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012? -ja men det behåller jag för mig själv
vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas? -16 juni
vad var din största framgång 2011? -att jag bröt ihop men kom igen! starkare än någonsin.
största misstaget? -att tro bättre om människor än vad de förtjänat, o åka på en nitlott för det
har du varit sjuk eller skadat dig? -hade influensa med feber nångång under hösten
bästa köpet? -min lilla polo-pärla
vad spenderade du mest pengar på? -kläder och bensin
gjorde någonting dig riktigt glad? - 
vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011? -oh my god & sexy and i know it
gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? -ledsnare
vad önskar du att du gjort mer? -stått på mig och sagt ifrån
vad önskar du att du gjort mindre? -ödslat tid på människor som tar mer än de ger
hur tillbringade du julen? -med familj o kusiner hos mormor & morfar
blev du kär i år? -nä inte under 2011, men jag förblev
favoritprogram på TV? -så mycket bättre och en andra chans
västa boken du läste i år? -i grunden utan skuld24. Största musikaliska upptäckten? -pernilla andersson
något du önskade dig och fick? -en nystart, som blev det bästa som hänt på länge
något du önskade dig men inte fick? -kärlek
vad gjorde du på din födelsedag 2011? -jobbade
finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? -finns tyvärr ganska mycket, men de är på bättringsvägen
hur skulle du beskriva din stil år 2011? -bekväm
vad fick dig att må bra? -min familj och riktiga vänner
vilken kändis var du mest sugen på? -elmander, kanske
vem saknade du? -mitt glada jag
de snällaste nya människorna du träffade? -maria
vad ser du mest fram emot med 2012? -en härlig sommar med mycket sol, glädje och fina människor

2012

det nya året firades in med ett glatt gäng och raketer i sommen, för att sedan åka hem och sova
årets första arbetsdagar, och de sista innan tentadimman skulle lägga sig, avverkades i söndags och igår.
och idag har allvaret med skolan börjat igen. och sista rycket ska göra innan lovet! :)

tenta-p känns dock inte alls motiverande den här gången. vill mest ligga under täcket och sova.
och inbilla mig att tentan är lika enkel som jag tror att den är. (vilket skapar en viss panik i sig)

tankarna flyger iväg till annat. hade behövt den där kaffetåren hemma hos tesan
för att lugna nerverna lite, få lite perspektiv på saker och ting, och inte rusa iväg för fort.

du vet, det värsta är inte att ramla, utan att ligga kvar där du har ramlat
vilket brukar vara mitt stor problem. det liksom kryper under skinnet o känslan av att inte duga kommer upp till ytan igen.


orka ta mig till gymmet? eller ligga kvar i soffan?

om vi har tålamod

det tänder något inom mig, en förundran och en stimma av nyfikenhet.

ibland tror jag att du har rätt i att du är hemlig, eller så är det bara jag som inte förstår.

och visst är situationen obekant, jag märker det på dig och känner det i mig. och kan sätta mycket på kant.

men jag blir lite förvirrad och undrar varje gång vi hamnar där. på ditt sätt att vara och hur du beter dig. 

för att jag vet att du tänker med hjärtat och hjärnan? eller för att du visar mig något?

och jag blir osäker på mig själv, mina förmågor och styrkor jag byggt upp och hur jag ska bete mig.

kanske för att jag inte känner igen mig själv och alla tankar, förvirringar och frågor på och om mig själv.

hur jag hamnade här? vad som gjorde att jag vågade? och åt vilket steg jag ska kliva nästa gång, om jag kliver.

och trots att jag nog egentligen är ganska säker på min sak, och min förmåga i situationen,

så får du mig att tvivla och längta på samma gång. i nån sorts virrevarv som kan sluta hur som helst.

jag blir bättre med tiden, om du har tålamod med mig

och jag inte låta bli att undra om du har tålamodet som krävs när jag ska kasta mig ut för ett stup,

när jag står på kanten, och förlorar mig själv, hittar tillbaka, och landar smärtfritt på okänd mark.

och jag kan inte heller låta bli att fundera över om jag kommer ha tålamodet att vänta ut dig?